Jag har skrivit dagbok på internet sedan 1998, i snart tio år alltså, och det skulle kännas konstigt att sluta. Det mesta finns tyvärr inte sparat. Hela tiden funderar jag på vad jag ska göra – ska jag fortsätta, ska jag hitta på nåt annat, är det inte lite meningslöst? Vill jag bli läst, vad vill jag ska bli läst? Att se personer i min ålder (och i alla andra åldrar med för den delen) lägga ut hela sitt privatliv på internet gör att det känns skrämmande, att se personer ha tiotusentals läsare varje dag känns konstigt, jag är förvånad och rädd över att privat idag är lika med offentligt. För mig har dagboksskrivandet på internet bara varit ett komplement till dagboksskrivandet på papper och kommer alltid vara. På papper hamnar det som är privat och viktigt och där borde det stanna. För några månader sedan städade jag lite i mitt förråd och hittade i en låda de pappersdagböcker jag förde runt 2001 – 2003, några år då jag inte hade dator eller internet och massor att skriva av mig. De flesta av mina gamla dagböcker har också försvunnit och det är nog tur, speciellt med tanke på hur det nästan gjorde fysiskt ont att öppna böckerna i lådan och läsa.
Det här kommer fortsätta finnas kvar ett tag, men jag har tagit bort alla gamla inlägg. I februari bytte jag domän och två års dagboksskrivande till försvann och efter det var det svårt att hitta någon inspiration igen. Kanske är det tillbaka nu, jag vet inte. Det jag vet är att det nu kommer bli en kombinerad foto- och orddagbok och kanske bara finnas i några veckor, kanske i flera år.
vet du, jag är glad över att du har haft en dagbok som har gjort att jag kunde låtsas att jag kände dig och skicka ett mail och att vi nu är vänner. ser fram emot det nya.
Reply
Emmisen -> det är jag också glad över! :) du kommer att få ett mail i veckan, jag har samlat inspiration till allt jag vill skriva och nu är det nog snart stopp!
Reply